16-12-15

Det här med sociala medier är inte riktigt min grej för tillfället, därav denna ypperliga uppdatering. De få gånger jag får lust att skriva någonting här på bloggen, är det oftast när jag vill ta upp något seriöst ämne och skriva en diskussion angående det. Hade det varit för sex år sedan hade jag inte tvekat, då var jag mer frispråkig och tyckte nästan om att skapa reaktioner. Men idag känns det inte allt för lockande att skriva om saker som vissa säkerligen kommer att uppfatta som provocerande. Att strida för min sak på en offentlig plattform är inte riktigt jag i dagsläget, det är helt enkelt inte värt tiden eller energin som det oundvikligen upptar. Med det sagt och det faktum att jag inte riktigt känner mig så lockad att skriva om vad jag gör om dagarna, resulterar i en ekande tom blogg. Inte hela världen, men ibland känns det trist att jag försummar denna lilla cyberdagbok som en gång i tiden låg mig så nära hjärtat.
 
Men vem vet, årskiftet närmar sig med stormsteg och kanske får jag något driv under 2017 att återuppliva bloggen? Jag måste bara komma till underfund om det skulle bringa positivitet för min del att återuppta denna blogg, eller om jag kanske bara är nostalgisk och har seperationsångest. För under det kommande året har jag haft denna sida i tio år. Tio år. Jisses. Trots många infall att radera mitt bloggarkiv är jag glad att jag inte gjort det. För även om jag extremt sällan går tillbaka och tittar samt att det finns många delar i mitt arkiv som jag kanske inte är så där superstolt över i dagsläget, är det ändå något visst med att ha så stor del av mitt tidigare liv dokumenterat på detta konkreta vis. Jag var som mest aktiv med denna blogg när jag var 13-17 år och som de flesta förmodligen kan instämma är det en ålder där det händer mycket med en själv.  Hormoner spökar, man söker sin identitet, man försöker komma till underfund vad man vill med sitt liv, man är i behov av bekräftelse, man tror att man är vuxen och försöker agera som en trots att man i själva verket bara är en vilsen tonåring. Eller man och man, det var så det var för mig i alla fall. Därför känns det väldigt speciellt att jag har glimtar från denna tid samlade här på bloggen. Men jag har väl oundvikligen förändrats med åren och därmed känns det idag inte lika tilltalande att dela med mig av min vardag eller mina tankar och funderingar så här för offentligheten. Jag älskar att läsa andras bloggar och tycker bäst om så kallade vardagsbloggar, sådana som helt enkelt mestadels skriver om sitt vardagliga liv och allt vad det innebär. Men själv känns det i nuläget alldeles för framtvingat ifall jag skulle göra det själv. Därmed låter jag helst bli.
 
Trots att jag inte delar med mig så mycket på sociala medier nu för tiden, så lever jag. Skämt å sido. Jag är en sann periodare och just nu tar jag helt enkelt en paus från detta. Nu ska jag i alla fall iväg och åka längdskidor med faderskapet, med tanke på att jag endast åkt längdskidor en gång efter min knäskada kan detta gå precis hur som helst. Men skam den som ger sig.


Jobblördag


Mysig lördag

I lördags kom min äldsta bror och hans flickvän hit till oss en sväng för att kika hur vi bor och senare under eftermiddagen gjorde jag och John detsamma hemma hos dem. De har nyligen köpt lägenhet så det var himla kul att få se hur de har det! Där emellan trotsade vi tillsammans snövädret och gav oss ut på en promenad, samtidigt som vi funderade ut ett mysigt ställe där vi skulle kunna slå oss ner och fika utan att frysa eller blåsa bort. Det slutade med att vi bredde ut liggunderlaget på en bänk vid älven och drack varm choklad/kaffe och fikade. Hyfsat fint där under kvällstid med alla ljuskällor tillsammans med det oundvikligt vackra vinterlandskapet.

När fikat var slut och känsel i fingrar och tår börjat avta traskade vi därifrån och några timmar senare möttes vi alla upp igen på Hemmakväll för att köpa godis inför bion. Vi såg Hacksaw Ridge och den var rätt bra och onekligen en film man bör se på bio, men tyvärr var den allt för klyschig.

Himla mysig lördag måste jag säga! Fler dagar som dessa om jag får bestämma.


Det vita guldet

Så kom snön till oss också. Även om det känns osäkert ifall den kommer att ligga kvar eller inte, är jag ofantligt glad att vi äntligen fått snö. Trots dess nackdelar så väger fördelarna över enligt mig och jag blir så där barnsligt glad av att få plumsa genom snö igen. Att det här även är första hela vintern på fyra år som jag kommer att spendera på svensk mark, det gör det hela ännu lite mer speciellt. Även om jag vet att jag kommer att vara less på vintern där i februari, så tänker jag ändå försöka utnyttja denna vinter så gott jag bara kan. Passa på att göra vinteraktiviteter som jag inte riktigt kunnat göra på många år på grund av att jag alltid spenderat vintrarna på varmare breddgrader ända sedan jag tog studenten.

Just nu gläds jag i alla fall enormt över denna mysiga känsla som snön inger, men med tanke på att den inställningen kan tvärvända över en natt så tänker jag passa på att njuta så länge denna känsla varar!

 

Reminder


En regning tisdag som denna



Idag är jag varken solbränd, nyklippt, osminkat sommarfin eller så där oförklarligt upprymd till snudd på berusad av livet. Idag är jag i stället blek, åter igen långhårig, osminkat hösttrött och så där oundvikligt rastlös. Hej kontraster!

Nä, nu låter jag aningen överdrivet pessimistisk. Riktigt så illa är det absolut inte. Men som jag nämnde sist jag skrev här så består mitt liv just nu till stor del av plugg. Det hade varit en sak om jag pluggade något som jag var intresserad av och som i slutändan skulle leda till en examen av en utbildning jag drömt om att gå. Men riktigt så tur har jag inte, utan det jag pluggar inför är högskoleprovet. Det här provet har mina drömmar i sina händer och det skrämmer livet ur mig. Jag är tacksam att möjligheten finns, att högskoleprovet existerar över huvud taget, men samtidigt vet jag att denna typ av prov inte är min starka sida och det resulterar i att jag blir en gnutta stressad. Nu är det bara några ynka dagar kvar till provtillfället och jag har trots allt kommit till insikt att det får gå som det går, jag kan inte göra mer än mitt bästa. Och ifall jag inte får det resultat jag behöver för att komma in på mitt förstahandsval, då har jag mitt andrahandsval som har växt i mina ögon och därmed känns det inte längre som jordens undergång ifall det skulle råka bli så att lotten faller på andrahandsvalet.

För tillfället befinner vi oss i Umeå och vi tänkte bo här de närmaste dagarna. John har tentavecka och då mitt nästa jobbpass inte är förrän på fredag så passade det perfekt att jag följde med hit ner. På så sätt slipper han pendla, jag kan fortfarande plugga i lugn och ro och vi slipper vara ifrån varandra :')

Nu måste jag återgå till pluggeriet någon timme till innan jag passar på att utnyttja det sista utav dagsljuset och ta en promenad. Frisk luft och lite motion klingar fint, både enligt kroppen och knoppen.


#goals

Nedan hittar ni en kort och koncis sammanfattning i bildformat av mitt för närvarande oerhört fabulösa liv. #goals


Sunday

Söndag idag och för min del innebär det plugg, jobb 14-22 och förhoppningsvis hinner jag med en promenad i skogen däremellan. Hoppas ni får en fin dag vad ni än ska göra och vilka ni än är!


Med positivt tänkande kommer man långt

Just nu är jag i en sådan period där jag står inför ett par stora och avgörande beslut (rörande jobb, utbildning, bostadsort, högskoleprov, relationer, framtidsdrömmar och en släng av det gamla hederliga vad-tusan-är-meningen-med-livet-??). Vissa av dem är ganska roliga beslut, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är stressad och har en gnutta ångest. Praktisk som jag är och i behov av ordning och reda har jag suttit bänkad vid skrivbordet och datorn sedan 07.00 i morse och skrivit listor med olika alternativ och dess fördelar, nackdelar, eventuella konsekvenser och försökt få en mer konkret överblick av det som komma skall. När det rör sådana stora beslut är det många olika faktorer som spelar in och därmed mycket att ta i åtanke. Jag försöker vrida och vända på varje möjligt alternativ för att försöka komma fram till bästa möjliga beslut. Ibland önskar jag nästan att någon annan kunde fatta beslut liknande dessa åt mig..

Hur det än blir försöker jag att se det från den ljusa sidan; jag är i en ålder och en plats i mitt liv där jag har hela livet framför mig, oändliga alternativ att välja emellan och makten att forma min framtid till viss mån. Vilka val jag än gör kommer samtliga att innebära nya erfarenheter och upplevelser och även om vägen skulle råka bli krokig och oviss kommer den att hjälpa mig att växa som människa och enskild individ. Inte fy skam ändå! Med positivt tänkande kommer man långt och förhoppningsvis, efter en aning pusslande hit och dit, kommer de flesta bitar att falla på plats.

 

Älskade höst

Innan jobbet igår tog jag en cykeltur i det makalösa höstvädret och det var så himla härligt ute att jag inte ville sluta cykla, så det slutade med en tur på 4,2 mil överallt och ingenstans. Stannade en stund vid en av mina absoluta favoritplatser här på denna jord; Örviken. Satt på bryggan och njöt av solen och trots att min väderapp visade sex plusgrader så kändes det som minst 25. Magiskt!

Idag har jag varit ledig så jag startade dagen med att storstäda lägenheten i tre timmar (kan äntligen slappna av här hemma..) tvätta och göra mig av med kartonger/plast/pant och dylikt. Efter en promenad i skogen kunde jag inte skjuta upp dagens största måste längre så därmed har jag suttit bänkad framför skolböckerna i ett par timmar. Inte världens roligaste dag men det känns bra att ha varit hyfsat produktiv i alla fall. Imorgon har jag inga dugliga undanflykter utan jag måste verkligen plugga så mycket jag bara kan. Provdatumet närmar sig med stormsteg och mina nerver börjar onekligen att göra sig påminda..


Sundsvallsvistelse

Sitter i skrivande stund på tåget upp mot Skellefteå efter tre fantastiska dagar i Sundsvall. Har hälsat på min stjärna i livet och som alltid är det lika välbehövligt och mysigt att ladda upp med lite Tildados. Vi har strosat runt lite i stan, kikat på vackra gravstenar (eventuellt aningen udda sysselsättning, men sådana är vi), trängts med folkhavet i Birsta City, umgåtts med Tildas andra halva, hunnit med en utgång och gått på bio. Självklart har jag inte en enda bild från dessa dagar (förutom ett halvsuspekt videoklipp av Tilda när hon ska knyta skorna, men den behåller jag nog för mig själv..). Men kul har vi haft!

Borta bra men hemma likaså, ser fram emot att ta hand om min sjukling där hemma, plugga tills hjärnan överhettas, ta vara på sista svängen av hösten och förhoppningsvis hinna med lite jobb.


Förälskad

Efter att ha blivit förälskad i en låt från en av GoPros senaste reklamer så har jag äntligen hittat originallåten, vilket är den nedan. Hur bra? Magi.

 

Måndag; ny vecka, nya tag

Startade denna vecka med jobb fram till klockan 16, sen kilade jag hem och gjorde middag och sedan dess har jag suttit bänkad med näsan i pluggböckerna. Det går segt, men ändå framåt. På någon vänster är det rätt roligt, för även om jag blir frustrerad när jag inte förstår så är det en himla häftig känsla som infinner sig när jag inser att jag lärt mig någonting nytt och att det ständigt går bättre och bättre.

Mitt som det var ringde det på dörren och där stod pappa med en massa matkassar i händerna. Med sig hade han en Linas matkasse som jag ska få av dem den här veckan, hur snälla föräldrar har inte jag?? Så nu är kyl och frys sprängfyllda med frukt, grönsaker, kikärtor, röda linser, kantareller och massa andra ingredienser till vegetariska och veganska måltider. Ser fram emot att laga mat denna vecka!

Nu ska jag fortsätta att sörpla i mig kaffe och pränta in lite kunskap i min måndagströtta hjärna för att sedan, med gott samvete, kunna slappna av senare ikväll och ta en promenad.


Fredag

Igårkväll blev det bowling med tjejerna och trots att jag totalsög och kom sist så var det väldigt roligt! Idag har jag jobbat fram till 16 och sedan dess har jag bara slappat i soffan framför en dokumentär. Jag hade tänkt ge mig ut i elljusspåret efter jobbet, men då mina dåliga knän säger ifrån väljer jag att lyssna på dem och avvaktar tills det känns okej igen.

Ikväll ska jag på bio med mina föräldrar (SOM jag längtat efter den nya Bridget Jones-filmen!!) och det ska bli mys att få lite kvalitetstid tillsammans med dem. Men innan dess måste jag förbereda allt jag kan inför morgondagen, då jobbar jag nämligen 12-20 och ska därefter direkt hem till Fanny där det vankas avskedsfest för henne och Matilda. Himla tråkigt att de ska lämna stan men jag ser fram emot att få umgås lite extra med dem innan de sticker iväg till olika delar av världen!


Koffeinenergi

Efter två stora koppar kaffe återfick jag min energi och började med tvätten och att plocka undan här hemma. Men när jag väl kommit igång med städning har jag svårt att sluta vilket ledde till att allt jag nämnde i förra inlägget gick på ett nafs och jag fortsatte med allt ifrån att rengöra fläkten ovanför spisen till att dammsuga och dammtorka blommor. Skön känsla att få ordning och reda och känna den ljuva doften av rengöringsmedel blandat med nytvättade kläder.

Nu ska jag påbörja min tredje kaffekopp och ta itu med plugget. Ikväll tror jag att det vankas tjejmys, längtar! Måste även passa på att visa de vackra blommor vi fick av min fina svärmor här om dagen. Älskar färgen med de intensivt orangea kanterna längst ut på bladen!



Karin Johansson, -93. abckarin.blogg@hotmail.com

RSS 2.0